Okej, jag har inte varit sjuk på 4,5 år. Inte ens en liten förkylning. Jag har med andra ord ett stålimmunförsvar. Men ikväll känner jag hur det kommer krypande. Förhoppningsvis är det bara inbillning för jag kan inte bli sjuk nu. Kan inte. Vill inte. Har så mycket skoj framför mig den här veckan. Började mitt heltidsvikariat på Aftonbladet idag så det är med andra ord en omöjlighet. Dessutom skulle jag på Filippa K-visning ikväll men jag fick snällt vända i dörren eftersom mitt huvud höll på att sprängas sönder i 2000 bitar, migrän tror jag det kallas. Jag är så himla besviken. Hade sett fram emot Filippa K-visningen eftersom den alltid brukar vara något utöver det vanliga. Jag vågar dock inte riskera att bli sjuk och sängliggande i veckan så jag får snällt stanna hemma med jobb framför datorn. Ibland blir jag lite lätt irriterad på livets tillfälligheter. Hrmpf.
Monday, June 30, 2008
Sunday, June 29, 2008
Brother of Jonas
"Kaos när Jonas Brothers besökte Stockholm" är en rubrik som mött mig på flera ställen idag. Vad fan är Jonas Brothers? Jag måste vara väldigt gammal och insnöad. Förr om åren när jag fortfarande kunde dricka mig redlös på starksprit utan att kasta upp dagen efter, visste jag alltid vilka alla var. Även sådana där som jag inte egentligen brydde mig ett dyft om. Men numer, år 2008, när jag helst av allt gubbar mig framför tv:n i mysbyxor en lördagskväll, har jag fanimej inte en jävla aning om någonting tycks det. Upplys mig gärna om detta populärkulturella flickrumsfenomen. Nu ska jag gå och förnya min Hemmets Journal-prenumeration. På återhörande.
Le Sandal

Jag är back från la Italia och firar min hemkomst med att äntligen shoppa hem de fabulösa knähöga gladiatorsandalerna. Tråkigt dock att var och varannan kedja tydligen snappat upp skomodellen och i och med detta bidrar till att köpet inte känns lika fantastiskt längre. Men men, vad gör man inte när man förälskat sig. Dessa kommer för övrigt från Bona Drag och kostar cirkus 400 kronor. Snygga, inte sant? Dessutom går jag och lurar på om jag överhuvudtaget ska ge mig in i reakaoset. Förmodligen är de allra finaste prylarna redan borta med vinden. Kanske beger jag mig dock förbi Nathalie Schuterman under morgondagen och kollar in efterdyningarna av krigsslaget.
Wednesday, June 18, 2008
Fina krabater
De här hade Lisa köpt.
De här tycker jag också är fina.Häromdagen var jag hemma hos Lisa (stylist på Aftonbladet och förut på Modette). Hon hade köpt de här fina små filurerna. Kände genast ett starkt behov av att följa hennes exempel och beställa hem ett gäng. De skulle nog gilla att hänga i min soffa.
Monday, June 16, 2008
Sunday, June 15, 2008
One, I´m biting my tongue
Jag älskar den här låten. Den bjuder jag på såhär på söndagskvällen. Upp och skaka rumpan nu.
Saturday, June 14, 2008
Color me bad
Jag funderar på att färga håret. Vad tycker ni? Skulle jag passa bra som blondin? Eller kanske ljusbrunett eller read head? Ja, det tror jag. Har alltid känt mig lite caucasian inombords. Eh. Men skämt och sido så funderar jag på ljusbrunt. Kan nog bli schnyggt.
Fittpojken
Jag fullkomligt avskyr Hästpojken. Avskyr. Annat var det när Hästpojken var Bad cash quartet-pojken. Då sket jag i att han sjöng falskt och var lite lagom fulsnygg. Det var runt -98 när den här låten kom och snurrade i min billiga stereo om och om igen. Kanske var det inte bättre. Kanske hade jag andra preferenser då. Ja, naturligtvis hade jag det. Bland för tjockt med kajal och alldeles för mycket fulsprit. Tonåren tror jag det kallas.
Killer copy cat heels
Dior
BudgetNi vet de där fabulösa gladiatorheelsen från Dior som SJP har på sig i SATC-filmen? Ja, jag vet nu börjar det låta som en pubertal måste-ha-modeblogg, men det skiter jag i. Jag blev i princip helt besatt av dem första gången jag såg dem.
Nu har jag då naturligtvis hittat ett par i princip identiska, men för en mycket mycket billigare penning. Vad som då i detta läge är riktigt shitty, när allt egentligen skulle kunna vara rosenrött, är att just den webshoppen inte skickar till Sverige. Så, om någon av er ska åka till staterna under den närmaste tiden får ni hemskt gärna kontakta mig och köpa hem ett par åt mig. Please do. För jag känner instinktivt att jag måste ha dem. De hör hemma hos mig. Mina fötter behöver dem. That´s it.
Det var bara det jag skulle säga.
Hej då.
Subscribe to:
Posts (Atom)

